Svenska chokladbollar är "yummie"..
Idag var det Felicias sista dag på Parian och därför hade vi planerat att baka svenska chokladbollar med barnen. När vi berättade det för dem blev de väldigt nyfikna och exalterade. Så fort de barn som var i skolan kom tillbaka till barnhemmet så tvättade vi händerna och beskrev för dem hur man gör. Alla ville börja på en gång så de fick varsin degbit började rulla. Vissa rullade många små, andra gjorde några få fast desto större och en del tyckte det var roligare att bara provsmaka degen istället.
Många barn kom stolt och visade oss deras lilla hög med chokladbollar som de gick runt med i sina händer ända tills de kom på att det var enklare att bära om de la dem i ett glas istället. Trots att alla nog hade provsmakat litegrann och tyckte om vad dom åt, väntade de faktiskt med att äta upp chokladbollarna tills alla barn rullat klart och vi sa att de kunde börja äta. När vi äntligen sa att de fick börja äta så hörde vi barn efter barn säga "yummie, atte yummie" Här i Filippinerna så kallar man förresten de som är äldre än sig själv för atte eller koja. På Parian och bland gatubarnen så är jag alltså Atte Sandra.
Barnen hade glömt bort att det var Felicias sista dag idag och när de kom på det blev det en gråt-fest utan dess like bland barnen. Tjugofem barn stod, satt, låg eller kramade om oss och grät högt. Tårarna sprutade ut och vi visste knappt inte hur vi skulle kunna lugna dem. Det finns ju egentligen inget "bra" sätt och säga hejdå till dem på. Jag ser verkligen inte fram emot när det blir min tur att säga hejdå. Jag kommer säkert gråta floder jag också när den dagen kommer. 
En film lugnade dem något men när vi sen skulle bege oss hemåt så kom det massor med tårar igen, främst från de stora barnen. Ett barn ställde sig till och med framför grinden och grät ut några ord som jag tror skulle likna "please don't go, my heart will break". Att säga hejdå på det här sättet till olika människor är självklart jobbigt för barnen men det är nog också ett bra sätt för barnen att få ut en del känslor de stängt inne under en lång tid. Nu ska vi packa i ordning inför besöket hos gatufamiljerna i morgon och sen sova. I morgon får vi förhoppningsvis veta lite mer om vad som hänt kring det här "hemmet" gatufamiljerna ska flyttas till.
Kommentarer
Trackback
