projektfilippinernaresan.blogg.se

I morse spöregnade det när vi gick till gatufamiljerna. När det regnar flyttar många av gatufamiljerna från sitt "vanliga" ställe för att söka skydd mot regnet någon annanstans för att kunna sova. Annalous familj har fått en donation från kyrkan med något som liknar presenningar så de kan sova på sitt "vanliga ställe" vid deras träd. Ricky och Martin och deras mamma har inte något "fast ställe" så därför förflyttar de sig till något ställe där de kan få lite tak över huvudet.                              

Efter ett tag kom i alla fall familjerna till stället där vi brukar mötas och fick lite mat och busade vi lite med barnen. När vi skulle gå dök "speed" upp. Speed är något statligt förbund eller liknande som vill typ "rensa" gatorna från gatufamiljer. De berättade att alla gatufamiljer i hela Cebu city inte längre får sova på gatan utan ska sova i ett hus som de har någonstans i Cebu. Vi frågade kvinnan från speed hur många familjer som får plats i det här huset, hon svarade 30-50 familjer och det är typ så många gatufamiljer det bor bara i området omkring där Ricky, Martin och Annalou bor. Detta verkar alltså som en väldigt orealistisk lösning. Jag tycker också att det ju säger sig självt att familjernas saker kommer inte förbli deras om de ska lämna dem i ett hus med massor med gatufamiljer. Stölder är ju mer än vanligt förekommande på gatan. 

 

Annie, Ricky och Martins mamma, litar inte på särskillt många människor och absolut inte på speed. Speed vill ha bort människorna som bor på gatorna och en del av deras jobb är att väcka och ”schasa” i väg människor mitt i natten under tiden de sover. Annie berättade för oss att de också hade tagit hennes sov-matta när de hade väckt henne tidigare i veckan och att hennes familj inte hade något att sova på längre, inte ens en kartong. När speed kom idag så tog det inte lång tid innan Annie och barnen hade packat ihop sina saker. Jag tror att Ricky och Martin blev också blev tillsagda att springa ifrån stället där vi befann oss. Annie kom fram till oss och samtidigt som hon grät beskrev hon för Lejla att hon inte litar på någon annan än just Lejla. Annie sa också att hon inte vill sätta varken sin eller sina barns fot på det här "hemmet". 

 

Det var extremt känslosamt att se hela deras "hem" bli bortslitet ifrån dem och det var inte enklare att stå och se Annie gråta samtidigt som hon förklarade sin syn på hela situationen. Jag bet och bet mig i läppen men det tårades upp i ögonen iallafall och jag torkade snabbt bort en tår som var påväg ner längs kinden.Jag hade svårt att släppa det här under hela dagen för det blir att man känner så starkt för de här familjerna som man har dett jobba så hårt för att bygga upp ett fungerande liv på gatan. Jag pratade med Lejla om det och hon  sa att detta har hänt tidigare men att speed inte "följt upp" sitt beslut utan att situationerna sen förblir desamma som innan. Vi får se hur läget är på torsdag när vi kommer tillbaka till dem.