projektfilippinernaresan.blogg.se

Under de få dagar jag hittills har hunnit jobba på Parian så har det redan tillkommit tre nya barn, idag kom det ytterligare två nya pojkar. Parian är nämligen ett drop-in center, det betyder att det är det ”första steget” gällande barnhem. Hit kommer barn direkt från gatan. Antingen kan de dyka upp självmant eller kan de bli ”inlämnade” här av folk som hittar dem på gatan. Ibland kan också någon släkting eller vän till barnets föräldrar komma och vilja lämna in barnet här av lite olika anledningar

Parian är ett NGO vilket betyder att det inte är en statlig organisation utan att det är människor i Cebu som bidragit till att bygga upp hemmet. Mannen som driver barnhemmet nu och som har gjort det i runt fem år heter Moloy. Han är en äkta eldsjäl och i hans värd kommer alltid barnen i första hand. Sitter han i möte med oss volontärer eller liknande och det är något barn som vill någonting så får mötet helt enkelt vänta en stund. Filippinerna är ett land som är väldigt styrt av papper så Moloy gör extremt mycket pappersarbete för att identifiera barn utan identitet och försöker få reda på alla barns bakgrund. Han gör detta för att kunna kontakta ett mer permanent barnhem som passar för just det barnet. Det är även han som planerar upp själva förflyttningen på barnet. Jag pratade med Lejla lite om det här och hon sa att trots att barnen kanske inte stannar på Parian så länge, vissa bara i några dagar, så kommer Moloy barnen så nära och bryr sig så mycket om dem att det inte finns inte ett enda barn som bott på Parian som han inte kan namnet och historian på även om det bodde här under de första åren han drev stället. Moloy gör också besök på hemmen som barnen förflyttas till för att se till så att de har det bra och att det passar dem att bo där osv.

På Parian är dörrarna alltid öppna så barnen är inte tvingade att vara här, därför händer det ibland att barn rymmer. De som rymmer är dock oftast gatubarn som sniffat lim innan de kom till Parian och när ruset går ur kroppen så blir deras beroende för starkt för att de ska kunna stanna så då flyr de för att hitta nytt lim. Om vi ser att någon ”rymmer” kan vi fösöka förhindra dem ibland för att iallafall försöka prata med dem och se om vi kan hjälpa dem på något vis men ibland ”rymmer” de när ingen är i närheten. I dag har jag varit här i en veckas tid och under den tiden har det kommit fem nya barn, nu är det är alltså närmare trettio barn på Parian. Jag tycker att den siffran och snabba ökningen talar tydligt för att barnen på Parian trivs.

Eftersom barnhemmet är uppbyggt på ett drop-in sätt så kan antalet barn öka och minska väldigt snabbt från dag till dag genom antingen nya barn eller många förflyttningar. Beroende på hur mycket papper som finns på barnen sedan tidigare och om Moloy hittar ett barnhem som passar barnen så stannar de på Parian lite olika lång tid. Helst ska de inte stanna här längre än sex månader. De flesta barnen stannar på Parian i typ en eller några få månader. I veckan som kommer nu så har vi tre inplanerade förflyttningar. Jag ska eventuellt få följa med på någon förflyttning under min tid här och det känns super intressant. Nu ska vi förbereda och packa inför besöket hos gatufamiljerna i morgon. Godnatt allihopa!