Hemma i Sverige igen..
Flygresan gick förvånandsvärt bra. Inte en enda försening. Jag sov mestadels så det kändes som det gick snabbt. Tyvärr skedde ett litet missöde när jag skulle ta tåget från Köpenhamn till Kalmar. Mitt tåg dök inte upp för att det hade varit ett bombhot i Malmö. Det visste dock inte jag förrän jag hoppat på ett tåg mot kalmar som senare visade sig vara fel tåg. När vi åkt en bit så blev all personal jättestressad och jag var tvugnen att byta vagn för den vagnen jag satt i skulle kopplas av. Jag skyndade mig fram i tåget och missade att min resväska var kvar i den avkopplade vagnen. Jag fick iallafall numret till hittegodset så det problemet får jag ta hand om såsmåningom. 
Väl framme i Kalmar så möttes jag på stationen av min mamma och storebror. Det var otroligt kallt att komma av tåget i min tunna skinnjacka. Jag kunde knappt prata för jag skallrade tänder så mycket. Efter alla kramar gick direkt in till Kalmars galleria där mamma sa att jag fick välja ut en ny vinterjacka. Som ni kan förstå gjorde det mig otroligt glad men framförallt, varm. Både mamma och brorsan var otroligt glada över att ha mig på svensk mark igen, jag kände dock att det var svårt att känna samma glädje som de över att vara hemma igen. Jag trivdes så bra i Filippinerna med allt. Särskillt med att jag kände att jag gjorde något som betydde så mycket för andra människor. Dock var det givetvis kul att se dem igen.
Under min resa har jag vuxit som person. Jag har insett att flexibilitet och tålamod är två ledord för att jobba på det här viset. Jag har insett att allt är möjligt om man bara har viljan. Jag är stolt över mig själv. Stolt över för-arbetet jag gjort och att jag klarade själva resandet på egen hand. Stolt över mitt arbete nere i Filippinerna och känner mig motiverad till att fortsätta jobba med detta nu på hemma-plan. Jag har lärt mig otroligt mycket och fått en annan syn på saker och ting. Jag beundrar de barn och familjer jag jobbat med. De hade knappt ingenting men insisterade ändå alltid på att dela med sig av det lilla de hade till oss i form av sittplatser på kartonger eller karameller. Jag inspireras av barnen på gatan som kan göra en lek av vad som helst och jag beundrar och inspireras av personer som Lejla som ägnar så stor del av sin tid att hjälpa andra människor på det här viset.
Nu framöver väntar jul och nyårsfirande med min släkt, familj och vänner. Jag saknar dock redan min andra "familj" där nere och hoppas att jag kan träffa dem igen någon gång i framtiden.
Kommentarer
Trackback
