Jag har fått en del kommentarer här på bloggen. Jag vill börja med att
tacka för alla lyckoönskningar jag fått i kommentarsfältet och för alla värmande ord om inläggen jag skrivit under mitt projektarbete och min resa! Jag uppskattar det verkligen! Jag fick även en kommentar som såg ut såhär så jag tänkte svara på den öppet här i bloggen för jag tror att det intresserar fler av er läsare.
Min resa började genom att jag tog kontakt med Lejla som jag nämnt här i bloggen en del. Lejla har startat upp en organisation som heter " The step by step" och hon bor numera i Filippinerna och jobbar med gatufamiljerna och på Parian. Varför jag valde att åka via Lejla och Step by Step istället för någon större organisation var för att de större organisationerna tar ofta en del av pengarna själva som man betalar till dem och det tyckte jag kändes fel.
Åker man via Step by Step så står man för sin flygbiljett, sitt boende och sin mat själv. Det kanske låter svårt att fixa detta själv men eftersom Lejla är en otroligt bra "mentor" eller "chef" eller vad man ska kalla det så kändes det aldrig svårt. Hon hjälpte mig att hitta ett bra och billigt boende, hon mötte mig på flygplatsen och visade mig till huset, hon visade mig vart jag kunde handla och hur jag skulle ta mig till och från jobbet på enklaste vis. Om du undrar något mer kring kostnader eller har någon annan fråga så kan du själv ta kontakt med Lejla, antingen genom facebook sidan http://www.facebook.com/stepbystepgalan eller via hennes blogg http://www.vagabonds.se/ .
Idag kan man läsa om mitt projektarbete på s. 7 i Barometern. Jag saknar och tänker på barnen varje dag. Det är tufft att vara så långt bort från dem
även om jag vet att jag kan hjälpa här hemmifrån också. Jag ser iallafall fram emot våren jättemycket och de saker jag ska göra för att samla in pengar till dem. Har man ingen möjlighet att få tag i en tidning idag kan man läsa en del av artikeln på den här länken
-> http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/projektarbete-gav-mersmak(3609272).gm
Idag kunde man läsa om min Filippinernaresa i vimmerbytidningen på s.18. Missade man att köpa tidningen eller inte hade möjlighet att få tag i en tidning kan man läsa en del av artikeln på den här länken
Nu har jag varit hemma i Sverige i en månads tid och har hunnit med både julstök, nyårsfirande och skolstart under den tiden. I början var det svårt att ställa om sig till att vara här hemma igen. Dels att ställa om sig till kylan och mörkret men främst till den hysterin som rådde kring julhandeln. I början blev jag också ganska lätt irriterad på saker. Som när jag jag var på stan och se hur mycket pengar vi spemderar, likaså om jag hörde någon säga att någon särskilld mat var äcklig eller när jag hörde att min lillebror inte ville borsta tänderna en kväll. Detta la sig efter en vecka eller så. Dock ska jag ärligt erkänna att när man varit med om det jag varit med om så får man helt klart lite perspektiv på livet och ser på vissa saker lite annorlunda än man gjorde tidigare. 
Vad jag också hunnit med sen jag kom hem är att jag intervjuats av Vimmerbytidningen igen. Det kommer publiceras nu på lördag så då kan ni läsa om mig där. Jag har också hållit en föreläsning för en organisation som bad mig föreläsa på deras årsmöte.Det var jätte spännande och jag tyckte det var jättekul! De verkade också uppskatta det och jag såg några tårar i ögonvrån på en del av dem så jag gissar att de även blev ganska berörda. Det lär nog bli en och annan föreläsning nu framöver. Insamlingen kommer som sagt hålla på fram tills jag tar studenten. Spännande!
Såhär såg det ut senast jag var med i tidningen. Det nya reportager publiceras nu på lördag.
Jag saknar barnen varje dag och jag är glad att jag har kontakt med Lejla och kan fråga hur de mår och så. Något som jag också uppskattar är att Lejla också har en blogg där jag kan läsa och se bilder på barnen. Vill ni också fortsätta följa barnen kan ni gå in här och läsa om dem -> www.vagabonds.se
